Nu kan jag faktiskt luta mig tillbaka och säga: jag är färdig. För det är jag faktiskt. Allt är inbäddat, växthuset städat,löv samlade och alla buskar planterade. Sist ut var paradisbusken.
En kärlek från i somras då vi var i en helt fantastisk trädgård. Vid huset växte en paradisbusken med stora skyar av rosa klockblommor. För några veckor sen var det dags för mig att skaffa en. Den stod på slutrean på lantmännen och tittade sorgset på mig. Priset 45 kronor gjorde beslutet väldigt enkelt. Sen har tiden att få ner den inte riktigt funnits men nu så varade lika bra att ta tag i saken.
Eftersom tiden är ganska knapp när jag jobbar så har jag börjat att täcka istället för och gräva bort grästorven. Så först gräver jag ett hål ca 50 x50 cm som själva busken får stå i. Men eftersom jag har tröttnat på att snurra runt alla små bäddar med gräsklipparen så har jag börjat försöka jobba med större ytor som täcks. Tanken är stora perennland som sköter sig själv i slutande. Men för och komma dit är det mycket gräs som måste bort. Så när busken är på plats täcker jag marken runt om kring med wellpapp. Över den lägger jag på jord och uppe på jorden ett rejält lager med halm.
Nu blev just den här bädden lite tillfällig men i min hjärna står paradisbusken i bakgrunden som en fond till våra gamla vita buskros och ny inköpta ljusgula Stockholm. Mellanrummen ska fyllas med perenner i .....vitt kanske?
Det hela täcktes tillslut med löv för att få ett litet neutrala utseende.
Min idé just nu för det här hörnet är en bred bädd längs med hela staketet för att mjuka upp linjerna när man klipper gräset. I dagsläget är det hopplöst att snirkla runt alla buskar och det brukar bli tuffsigt och rufsigt gräs överallt.
Men eftersom wellpapp tog slut så får det vara så här så länge. Paradisbusken är på plats iallafall. Det är det viktigaste , så den klarar vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar